Tragiskt?
Ibland när jag har tråkigt går jag in på Katrin Zytomierska's blogg.
Idag blev jag lite.. fundersam.
"Nu har jag hängt oavbrutet med Ringo i tre dagar och då menar jag 24/7. Idag hänger han med mig och sin pappa och imorgon kommer nanny och då är han med henne hela dagen. Perfekt upplägg tycker jag! Jag måste vara ifrån honom för annars blir jag trött och utmattad och inte alls en bra mamma som tjoar och lattjar."
"Jag älskar min lilla kille över allt annat, precis som de flesta föräldrar gör, men att leka med honom tycker jag inte är kul. Jag älskar att gosa med honom och att prata med honom... i tio minuter. Sen tycker jag inte att det är kul längre. Jag tycker inte att han verkar vidare road av det heller. Han blir mycket gladare när jag lägger honom i hans gym eller om jag lägger honom i vagnen så han får åka runt och titta på... vad han nu tittar på. Sen får jag höra att det är viktigt att det lilla livet ska få uppmärksamhet och att man SKA prata och leka med han och jag vill ju naturligtvis göra det som är bäst för min sons utveckling, men jag kommer på mig själv att jag lägger honom i gymet och sen kan han ligga där medan jag sitter vid datorn eller lagar mat eller gör något annat."
Jag vet inte vad jag ska säga. Det hela känns så tragiskt. Verkligen...
Idag blev jag lite.. fundersam.
"Nu har jag hängt oavbrutet med Ringo i tre dagar och då menar jag 24/7. Idag hänger han med mig och sin pappa och imorgon kommer nanny och då är han med henne hela dagen. Perfekt upplägg tycker jag! Jag måste vara ifrån honom för annars blir jag trött och utmattad och inte alls en bra mamma som tjoar och lattjar."
"Jag älskar min lilla kille över allt annat, precis som de flesta föräldrar gör, men att leka med honom tycker jag inte är kul. Jag älskar att gosa med honom och att prata med honom... i tio minuter. Sen tycker jag inte att det är kul längre. Jag tycker inte att han verkar vidare road av det heller. Han blir mycket gladare när jag lägger honom i hans gym eller om jag lägger honom i vagnen så han får åka runt och titta på... vad han nu tittar på. Sen får jag höra att det är viktigt att det lilla livet ska få uppmärksamhet och att man SKA prata och leka med han och jag vill ju naturligtvis göra det som är bäst för min sons utveckling, men jag kommer på mig själv att jag lägger honom i gymet och sen kan han ligga där medan jag sitter vid datorn eller lagar mat eller gör något annat."
Jag vet inte vad jag ska säga. Det hela känns så tragiskt. Verkligen...
Kommentarer
Trackback
